På agitationsresa

Daniellas röst låter ansträngd och hon hostar allt oftare. Det är därför jag ger henne min jacka. Hon tar den inte på sig utan sveper den över huvudet. Sedan springer vi genom regnet och Daniella lär oss portugisiska svordomar efterhand som hon förbannar vädret. Jag, Charlotta och Linn skriker med och snart blir det en ramsa, en takt av vokalljud och nasaler som inte betyder så mycket för mig mer än glädje över att slippa vara ensam om att bli våt. Första veckan av vår agitationsturné går bra.

Vi ska inte långt i regnet, snart är vi i skydd i huset där vi fått sängplatser. Jag säger till Daniella att vila. Förkylningen har öppnat sina käftar men ännu inte slutit dem. Om det ska bli någon agitation nästa vecka måste hon vila. Daniella ler och svarar med lugn men bestämd röst att så länge folket lider tänker hon inte vila.

På min brutna och bristfälliga portugisiska kommer jag bara på en kort fras som låter som en order: vai dormir, gå och sov. Min outvecklade språkkänsla formar orden liksom ett avfärdande av hennes princip, jag ångrar mig genast. Utan Linn och Charlotta som kan mer av språket än jag griper jag efter ord och fraser som kan bära, släta över, föra framåt. Daniella räddar efter en stund situationen och sammanfattar vår stegvis stapplande konversation. Hon säger:

– När jag arbetar tillsammans med andra måste jag tänka på mina egna behov sist, efter att jag tänkt på vad du behöver och vad du behöver och vad du behöver, och jag måste lita på att du gör samma och därför ser vad jag behöver.

Jag svarar att det är det som är solidaritet. Sen vill jag säga att det är en kunskap som vänstern över hela världen bär på, men hittar inte ordet för kunskap och säger i stället ”idé”. Daniella avbryter och avslutar det som hon tror är min mening: ”du menar att det är en idé och inte praktik!”. Hon nöjer sig med detta och går upp för trappan för att ligga ner en stund. Daniella är besluten, disciplinerad, engagerad – men hon är realist och inte idealist. Hon accepterar att hennes vila också är ett sätt att vara solidarisk.

Fast när hon försvunnit upp för trappan hör jag knattret från ett tangentbord och förstår att hon tjuvar till sig tid för att skriva en rapport till sin organisation i Brasilien.