Charles Trocate och dödshotet

Några nätter sov jag och de jag reste med hemma hos Charles Trocate, som är en av regionsamordnarna för MST i Pará. Vi lyssnade på Charles jazzsamling och såg hans filmer om den svarta medborgarrättsrörelsen i USA. Charles såg vi mest på kvällarna, då han satt i köket och förberedde morgondagens att göra-lista. Numera sover inte Charles hemma eftersom han mottagit dödshot från någon jordägares pistolmän.

Charles är intervjuad av tidningen Latinamerika:

Den 6 april hölls ett möte i staden Marabá i Pará, lett av ordföranden för det nationella jordbruksrådet. Ett flertal kongressledamöter, delstatspolitiker och cirka 500 storgodsägare deltog i mötet. Deltagarna kritiserade statens tröghet i ingripanden då sociala rörelser, som MST, ockuperar storgods. Politikerna svarade i sin tur med att uppmana storgodsägarna att beväpna sig själva och organisera miliser då staten dröjer med att undsätta dem, berättar Charles.

Strax därefter, den 18 april, skedde en våldsam konfrontation på ett ockuperat storgods i Pará. Åtta jordlösa lantarbetare och en säkerhetsvakt skadades, två av de jordlösa skadades allvarligt. De ledande nyhetskanalerna rapporterade att de jordlösa hade provocerat fram en konfrontation. Ockupanterna anklagades för att ha hållit journalister gisslan och använts dem som mänskliga sköldar. Snabbt uppmanade flera oppositionspolitiker och ordföranden för Brasiliens högsta domstol, Gilmar Mendes, till hårdare tag mot MST och andra sociala rörelser.

Läs hela intervjun här.

Varför ockuperar ni?

Max da Rocha som arbetar för Latinamerikagrupperna i Brasilien har gjort följande videointervjuer. Mer fakta finns på bloggen Störa Enso.

Intervju med Railda Sousa dos Santos, MLT, Bahia from Max da Rocha on Vimeo.

Intervju med Nelson de Jesus, MST, Bahia from Max da Rocha on Vimeo.

What Paper Can Do

Bland mycket annat är den här bloggen ett sätt att undersöka och utveckla mötet mellan aktivist- och forskarrollen. En sådan mötespunkt är bemötandet av det högst oärliga svenskfinska företaget Stora Enso. Politiker, som det bevisats tidigare har betalats av företaget, hetsar nu mot MST i framför allt delstaten Rio Grande do Sul. Rörelsens organisatörer förföljs och fängslas, infrastrukturen i dess lokalsamhällen förstörs. Sociala rörelser i Brasilien, Sverige och Finland försöker nu ta tillbaka initiativet. I fredags (6 mars) ockuperade till exempel Greenpeace Stora Ensos huvudkontor i Finland. Fler aktioner är att vänta. Här är ett flygblad vi i Latinamerikagrupperna och MST-stödgrupperna har tagit fram:

”What paper can do”

Så lyder Stora Ensos, det svensk-finska världsledande pappersmassaföretaget, slogan. Bakom miljonvinsten och en fin fasad av ett företag som säger sig ta ansvar döljer sig en helt annan verklighet om vad paper really can do…

Den 4 mars förra året genomförde kvinnor från de jordlösas rörelse i Brasilien en aktion mot Stora Ensos illegala eukalyptusplantage i delstaten Rio Grande do Sul. Militärpolisen sattes in mot kvinnorna och konfrontationen var så brutal att ett femtiotal kvinnor och barn skadades och lämnades utan läkarvård och mat i sex timmar. Två av kvinnorna var gravida och riskerade missfall på grund av händelsen. Media nekades tillträde till området. Enligt de jordlösas rörelse i Brasilien (MST) har Stora Enso mycket goda relationer med militärpolisen och misstänks ha varit delaktigt i händelsen.

Enligt brasiliansk lag får utländska företag inte äga land närmare än 150 km från gränsen. Med hjälp av ett brasilianskt bulvanföretag kunde Stora Enso dock köpa upp mark endast 20 km från gränsen. Det ”brasilianska företaget” har fortfarande inte kunnat visa hur man finansierat markköpet. Marken i området är numera en eukalyptusplantage anlagd av Stora Enso. Det var i detta område kvinnorna från MST genomförde aktionen. Stora Ensos själva hävdar att ”Vi återger våra affärstransaktioner öppet, korrekt och rättvisande i koncernens bokföring”.

Med anledning av att det nu är ett år sedan händelsen vill vi skapa uppmärksamhet i Sverige kring Stora Ensos verksamhet och sätta press på företaget att ta ansvar för sin produktion och dess konsekvenser i Brasilien. Samtidigt som vi gör detta i Sverige sker en rad manifestationer mot Stora Enso i Brasilien, bland annat organiserade av de jordlösas rörelse (MST).

Stora Ensos närvaro i Brasilien innebär också att jordreformen, med fördelning av jord till de jordlösa fördröjs. Detta på grund av att Stora Enso bland annat köpt upp mark från storgods som annars skulle ha omfördelats genom jordreformen. Bara i delstaten Rio Grande do Sul planerar Stora Enso med samarbetspartners att år 2014 ha expanderat till att ha plantager anlagda på en yta av en miljon hektar (ett hektar motsvarar ungefär en fotbollsplan). Enligt Stora Enso ”stärker eukalyptusplantagen välfärden för lokalbefolkningen”.

Stora Ensos verksamhet får också allvarliga konsekvenser för miljön. Företaget självt menar att ”Vi tillämpar ett uthålligt skogsbruk som bevarar den biologiska mångfalden, mark- och vattenresurser samt skyddar ekosystemens tillstånd och ekologiska funktioner”. Stora Ensos eukalyptusplantager är dock enorma monokulturer. Detta innebär att man på denna areal trängt bort den biologiska mångfald av djur- och växtarter som tidigare levt här till förmån för eukalyptusen. Vissa djur- och växtarter finns bara i det område i södra Brasilien där Stora Enso nu expanderar. Flera sociala rörelser i Brasilien kallar monokulturen för ”den gröna öknen”. Stora Ensos plantager har anlagts utan att en miljökonsekvensanalys gjorts. Detta är ett brott mot den brasiliansk lag. Stora Ensos etablering i södra Brasilien förskjuter annan markanvändning norrut, vilket i slutändan inkräktar på stora regnskogsområden.

Trots att det i Stora Ensos principer för socialt ansvar står att ”företaget undviker politiska bidrag” har det framkommit att Stora Enso lämnat generösa sådana bidrag, bland annat till den nuvarande guvernören i delstaten Rio Grande do Sul inför valet 2006. I samma delstat bistod även Stora Enso med obegränsad mängd papper under valrörelsen. Stora Enso har också bjudit lagstiftare från delstaten på resor till företagets anläggningar i Finland.

Samtidigt som Stora Ensos aktiviteter i Brasilien ger allvarliga sociala och miljömässiga konsekvenser säger företaget självt: ”För Stora Enso innebär hållbarhet att värna om miljö, människorna och samhällen där koncernen verkar”

Vi kräver att Stora Enso slutar med dubbelmoralen och tar ansvar för sitt agerande!

World Social Forum i Belém

29 januari till 1 februari 2009 arrangeras det femte World Social Forum i Belém i delstaten Pará i norra Brasilien. Forumet för samman aktivister, intellektuella och sociala rörelser från hela världen. Det utmanar det slutna World Economic Forum, och symboliserar en alternativ världsordning som utgår ifrån människors behov.

– Genom World Social Forum kan vi få ut vårt budskap att det som världens ledare kallar den finansiella krisen egentligen är en social kris som måste lösas med social kamp, säger Joaqin Piñero. Han är aktivist inom MST, de jordlösas rörelse, som är en av de rörelser som tagit initiativ till forumet. Han fortsätter:

– Forumet är ett uttryck för en stor rörelse. Viktigast är den praktik som sker mellan forumen. På World Social Forum kommer vi överens om strategier och aktioner. Vi utbyter erfarenheter och enar oss.

Tidigare World Social Forum i Brasilien har arrangerats i Porto Alegre i södra delen av landet. Den här gången hoppas arrangörerna få stöd av delstatsregeringen i Pará som leds av det brasilianska vänsterpartiet PT. Forumet förväntas besökas av mellan 30 000 och 50 000 deltagare.

– För oss i MST är det viktigt att att forumet även i framtiden är pluralistiskt. Så länge vi inte tvingar forumet att tala med en röst kan vi inte heller bli ideologiskt splittrade, säger Joaqin.

---

Det här är resultatet av intervjun med Joaqin Piñero som jag gjorde i São Paulo för ett tag sedan. Texten kommer att publiceras i tidskriften Latinamerika.

São Paulo

Framme i São Paulo bor vi pa MST:s logemente i stadsdelen Barra Funda. Hela aret har jag tankt sa mycket pa att komma hit att jag inte riktigt haft tid att tanka pa att vara har. Nu har jag mycket den har kanslan: nu da?

Forumpraktikanterna i Lissabon

Linn, Linn, Robert, Rossana. Giglia tar bilden.

Forumpraktikant

Jag har fått chansen att vara praktikant hos Latinamerikagrupperna. Latinamerikagrupperna, som för inte så länge sedan kallades UBV, är en solidaritetsorganisation som under lång tid har arbetat med utbyten, stöd och läroprocesser mellan Sverige och Latinamerika. I år firar organisationen sitt fyrtionde jubileum.

Mera konkret är min uppgift att organisera Latinamerikagruppernas aktiviteter under European Social Forum (ESF). Central för alla dessa aktiviteter är en stor latinamerikansk temaplats som ska vara på Falsterboplan. Vi i Malmö kallar oftare Falsterboplan för Jesusparken. Det är en liten park där Möllevången tar slut. Under ESF kommer Jesusparken istället att vara forumområdets ungefärliga mitt och där ska vi skapa vår latinamerikanska plats.

Latinamerikagrupperna är inte ensamma om att bygga platsen. Vi arbetar tillsammans med aktivister och organisatörer från många latinamerikanska föreningar – stödgrupper, kulturföreningar. Samarbetet är viktigt och lärorikt. Det aktiverar ett nätverk som kan användas för påtryckningar och aktioner. Nätverket är även personligt viktigt eftersom det representerar olika generationers politiska och organisatoriska erfarenhet. Det är en samlad erfarenhet som både imponerar, stärker och ödmjukar.

Det latinamerikanska koordinationen inför och under ESF är ett bevis på den styrka som finns i Latinamerikagruppernas nya politiska och organisatoriska inriktning. Latinamerikagruppernas egen historieskrivning beskriver hur organisationen utvecklats från att vara ett nätverk som i första hand varit intresserat av att organisera resor och senare förmedla kontakter mellan folk som gjort resor. Under de senaste åren har organisationen ändrat inriktning. Den nya organisationen är uppbyggd kring en folkrörelsemodell och man betonar förvisso transatlantiska erfarenhetsutbyten men framför allt förmågan till och behovet av organisering och påverkansarbete i Sverige och Europa.

Den nya organisatoriska modellen kan delvis ses som ett uttryck för en ny politisk förståelse, som organiseringen också förstärker. Om utveckling tidigare sågs som ett latinamerikanskt behov kompliceras nu synsättet. Utveckling ses inte längre som något som sker i andra delar av världen, som ett sätt för dessa att likna oss i Europa och nordamerika och våra samhällen. Istället är utveckling något som blir till och som behövs även här. Utveckling blir till genom organiserade människors krav, utvecklingens genomslag beror på organiseringens målmedvetenhet, fasthet, kreativitet och framgång.

Sammantaget är detta ett sammanhang där jag trivs mycket bra med att arbeta. Det är ett sammanhang där idéerna om människors behov av organisering och förmåga till förändring bevaras, utvecklas och framför allt påtalas, kommuniceras, omsättas i ord och handling.