En berättelse om acapamentot Luis Carlos Prestes

någonstans i Pará

Han är koordinator för acapamenton Luis Carlos Prestes. Han ser ut att vara ungefär 35 år gammal. Hans kropp är smal och väldefinierad. Hans kläder är både lappade och sönder, men jag har aldrig sett honom otvättad och hans skägg är välansat.

Den här jordockupationen är två år gammal. Vi saknar fortfarande organsering av vår produktion och av vårt hälsoarbete, men vi har också haft stora framsteg. Vi lever i den minst våldsamma delen av Pará. Därför har vi haft tid för andra kamper, kampen att organisera oss på ett bra sätt. Allt vi har uppnått har ändå varit i kamp mot jordägaren, som vill ha bort oss härifrån.

För oss är basarbetet viktigt. Vi arbetar så att varje familj som är här kan delta med sina synpunkter och lösa sina särskilda behov. Familjerna kommer både från de närmaste omgivningarna och från städer längre bort. Det har varit ett stort arbete att få alla familjerna att fungera bra ihop.

3 januari 2007 gjorde vi ett första försök att ockupera jorden. Då blev vi brutalt avvisade av jordägaren, det vill säga den som påstår sig vara ägare till jorden. Hans män kom i en lastbil och angrep oss. Vi gav inte upp utan byggde istället tält längsmed vägen. I maj gjorde vi ett nytt försök att ockupera. Den gången blev många skjutna. En dog och många som bor här nu har fortfarande kulor i kropparna.

Till sist lyckades vi ockupera jorden här, närmast jordlottens viktigaste hus. Vi har gjort om jordägarens bassäng till fiskodling.

Det har spillts blod för att komma hit men vi har också haft stora framgångar. Vi har skapat oss ett bättre liv. Familjerna är organiserade i kärngrupper och vi har delat upp oss i sektorer som tillgodoser olika behov. Det finns sektorer för hälsa, produktion och utbildning. Vi har också en ungdomsgrupp. Vi har ansträngt oss för att fixa bra saker åt barnen och de unga, till exempel har vi dagisverksamhet i vår ”lekstuga”. Vi har byggt en skola och vi har samlat ihop böcker till ett bibliotek.

Vi kan leva nästan uteslutande på det vi själva odlar. Vi odlar kollektivt och det vi inte äter kan vi sälja för att betala el och annat. Vi har hört från Incra (institutet för jordreform) att vi snart ska få papper på jorden.

Här bor 79 familjer.